Äh, håll käften!

Ibland vill jag genom att skriva, förenkla, (för mig själv) vad det är som händer.
Tar ett papper i stället.
Det här är inte rätt forum.

Affirmationer

Idag är det en sån där dag då det gäller att hålla fast vid det fantastiska med att bo på landet...
Att minnas de där gnistrande kalla dagarna när vi eldar brasa, äter god middag och dricker dyrt, gott rött. Eller de dagarna när det börjar droppa från träden och man kan höra fågelkvitter igen.
Eller de där dagarna när det är riktigt, riktigt varmt och vi hänger på bryggan, när alla är lite loja av värmen och man kanske är ledig en hel dag.

Den här dagen har inte varit den bästa såhär långt.
Tog en morgonpromenad med hundarna, planen var att den skulle bli lång men efter en dryg kilometer mötte vi två stora, arga och herrelösa hundar och fick vända tillbaka hemåt.
Vägen in till firman var glashal och det var väldigt, väldigt dimmigt.
Väl på plats på jobbet ringde bästa väninnan för att berätta att hästarna rymt ur hagen.
Vägen hem, i högre fart denna gång, var fortfarande lika glashal och det var fortfarande väldigt, väldigt dimmigt.
Upptäckte att det inte finns något vatten.
Hästarnas badkar behöver fyllas på, jag behöver spola på toan, och från stekpannan med rester av äggröra luktar det inte lika gott längre.
Nu går jag här och hoppas att brunnen går till sig, att hästarna sköter sig, att jag luktar (hyggligt) gott, och att kvällens planerade pubquiz blir så trevlig som det bara går.
Fast... helst vill jag dra täcket över huvudet och vakna i mars igen.
Och under tiden drömma om hur fantastiskt det är att bo på landet.

Hjälp!

Behöver hjälp att bli pigg, stark och frisk. Förslag på hälsohem, dieter, terapeuter och aktiviteter mottages tacksamt. Annars blir det här en tung vinter.

Jules Salvain visste också.

Hur mycket jag än fullkomligt älskar hösten så drabbades jag i morse av en känsla/insikt jag kommer att kämpa för att behålla under höst och vinter :
Det blir vår igen!
2012 blir det vår igen, och det är helt säkert och alldeles, alldeles underbart att veta!

Bloggsvettig.

Jag hittar hela tiden nya bloggar.
Med vackra hem, snygga människor, kloka tankar och fantastiskt fotografi.
Jag läser, läser, läser och tänker att jag borde städa, jogga, laga fantastisk mat och umgås men jag hinner tusan ingenting.
Känner mig helt svettig av mina egna krav och tar ett dopp vid bryggan i stället.

Lycka är att simma med sin husse.
Min Manlige Man och Min Vackra Hedda.

Hjärna i spinn

Intressanta tankegångar i huvudet just nu.
Försöker låta bli att snurra om samma och samma, men det är otroligt svårt att låta bli.
Märkligt hur hjärnan liksom kan låsa sig vid vissa frågeställningar.
Har lärt mig att om magen är med är det oftast samvetsfrågor det handlar om men den här gången är känslan i magen annorlunda, mer likt "strykräddhundkänsla"
Förfärligt att känna så, och jag vet att mitt samvete är rent, men tar mig ändå inte ur känslan...
Ska testa att trötta ut mig fysiskt, det brukar hjälpa.
Hej elljusspår!

Väx upp för fan!

Är sååå jävla trött på ovänskap.
Ovänskap för skitsaker.
Som sånt att "vi gillar inte samma musik".
"Jag tycker Håkan Hellström är bäst"
"Det tycker inte jag, han sjunger för fan falskast i Sverige"
"Du gillar ju inte sport ju"
Facebook som socialt medie är ju ett underbart forum för folk att reta sig på andra, och sen när de väl stöter på personen i fråga så yttrar sig ilskan i extremt knepiga beteenden.
Låt folk vara som de är.
Man behöver inte tycka lika för att vara vänner, visst, en del fundamentala åsikter undantagna.
Men att ha olika intressen hör inte till det.
Jag gillar olika.

Kobe-biff, vänner och ovänner.

Raketfylla i Stockholm blev det.
Bilköer på väg in i stan skapade stress att hinna med fördrink, babbel, mat och vin på två timmar.
Åt en Kobe-biff för dryga 600 kr som bara smakade smör, Margaritan innan var däremot himmelsk, precis som vinet till ovan nämnda biff.
Sällskapet var glimrande som alltid.
Konserten försvann i alkoholdimmorna och en del vett och sans också.
Jag var nog saklig och sansad om man bortser från de enorma mängder Cuba Libre som jag ansåg mig behöva. I parkeringshuset vid NK morgonen efter kräktes jag skum, moget...men jag utförde mina ärenden med någon form av värdighet.
Tror jag.
Summering : roligt, roligt, roligt, lite extremt trista incidenter, roligt igen och sen bara 36 timmar av oerhört fysiskt lidande.
Men det var det värt.
Mina älskade vänner lovade att tillbringa midsommar i vårt sällskap, jag fick mina smycken, jag fick prata ut om nästan allt och när vi väl kommit hem hade hönsen gjort sitt jobb igen och jag fick nybakad sockerkaka och kall mjölk i bakis-tröst.
Hajjar inget men det känns som söndag idag.

För övrigt...

...idag äter hönsen Nubbesallad till frukost.

Tisdag är umgänge, kärlek, musik och god mat.

Både Manlige Mannen och jag är just nu inne i ett arbets-stim som är helt galet.
Som egna företagare båda två är det inte lätt att få loss tid för umgänge.
Jag har i princip gett upp. Mitt fokus ligger just nu på att få djuren på gården nöjda i alla fall.
Ny hage till hästarna, god mat till hönsen, promenader i skogen med hundarna och den ständigt återkommande frågan, finns det kattmat?
Trots att vi knappt är hemma i Vackra Villan så tycks någon vara det - diskbänken är alltid full, det svämmar över av tvätt i badrummet och vem fan är det som drar in all skit?

Idag skiter vi i dammtussar, disk och tvätt och styr bilen söderut mot konsert med Raphael Saadiq, skönt hotellhäng, snabbvisit på Z&V och umgänge med en av mina favoritmänniskor, Anna-Sara, det var alldeles för längesedan!
I morgon är jag tillbaka i ekorrhjulet igen. Fast då kommer det att kännas helt OK!

Desperate Housewife.

Manlige Mannen är ute på miniturné och spelar med den Store Svenske Artisten.
Själv fladdrar jag runt mellan två (!) krogar, höns, häst, hundar, katter, tvätt och städning.
Igår lovade jag i ett svagt ögonblick att jobba tio timmar av mina lediga fyrtioåtta, bara för att det just nu är så jävla kul med krogen.
Eller båda krogarna. Vi har blivit med ett syskon. Ett riktigt A-barn är hon dessutom, det har varit fullt varenda dag sen öppningen, och alla är jättenöjda!
Jag borde, som sagt, egentligen städa Vackra Villan, bädda rent i alla sängar, tvätta berget av tvätt och sköta lite administration men det är just nu mycket roligare att jobba.
Det är dessutom mycket roligare att dricka vin, så byebye hushållstjänster, jag drar till den tredje krogen i mitt liv och har en After Work på egen hand.
Because I´m worth it!

Touchdown!

Våra nya familjemedlemmar, hönsen, har fått namn : Agda, Mavis, Vickan och Madde.
Hemkommen efter en hektisk arbetsdag fick jag en finfin överraskning - dom har värpt!
Tre alldeles perfekta små ägg låg det i redet, å satan vad glad jag blev!
Nu blir det bakning eller kanske en omelett till lördagsfrukost.

Att döpa.

Namnförslag till fyra hönor?
Någon?

I väntans tider.

Det finns inget/inga som kan ge mig så dåligt samvete som våra djur.
Att inte ha promenerat hundarna, att inte ha motionerat hästen, att katterna inte har sin favoritmat (trots ett smörgåsbord av möss här på landet) kan få mig att gå omkring med en sjunksten i magen.
Nu fylls det på med flera djur här i veckan.
På onsdag kommer det fyra hönor.
Är fullt upptagen med att hitta på namn när jag borde vara ute och bygga reden.
Å jag vet...när hösten kommer, och det är dax att nacka dem, kommer jag att söka alternativa fosterhem och gråta hysteriskt.

Kulturbärare.

Jag har fått mitt första tack i ett skivomslag!
 "Tack xxxxxx för kost, logi och värme."
Eftersom jag inte musicerar själv så får jag bidra med renbäddad säng, smörstekta abborrfiléer, vin och gott kaffe,
En kulturgärning av rang skulle jag säga!
*stolt*

Förlåt mormor...

Men jag fegade ju ur...
Jag som plockade höns med mormor när jag var liten och tyckte det var spännande med fjädrarna som fladdrade omkring oss i vinden där på vedbacken.
Det var visserligen längesen men jag trodde att jag skulle greja uppdraget som var ganska enkelt :
Ta en nedskjuten kanadagås och lägg den i en sopsäck.
OK.
Med arbetshandskar på tågade jag mot den döda, tvekade,  tog tag i den långa halsen och lyfte max tio centimeter, släppte sedan.
Den var ju så tung!
Det kändes som att halsen skulle gå av om jag lyfte den högre.
Provade igen. Samma sak.
Den manlige Mannen kom till undsättning och utförde uppdraget.
När säcken var ihopknuten fick jag bära den in och lägga den i frysen.
Det hade jag inga som helst problem med.
Nu har dom flyttat, "ankorna", som jag gärna kallar dem.
Och trots att jag känner mig lite mesig och gärna skulle testa igen så har jag hellre en ren badplats än att jag ska få bevisa hur morsk jag är.

Tänk om någon kommer på mig.

I dag har jag fått en dragning på ett nytt personalhanteringssystem via nätet, modernt så det förslår.
Det här systemet fick mig att känna mig som chef på riktigt liksom, kan inte förklara varför, men det kryllade av bra funktioner och jag fick ett enormt köp-köp-köp-behov!
Köpbehovet har jag inte sett röken av sen jag anammade A.M.O:s klädutmaning.
Men, här pratar vi teknik som kommer att göra administrationen smidigare, personalen effektivare och företaget välmående.
Eller?
Är det bara så att jag vill bränna 7000 spänn på teknik för att tillfredsställa shoppingtorkan?
Nä.
Eller?

Inte särskilt ihärdig.

Mannen grillar kyckling och Halloumi, blandar Mangosallad med färsk sparris och med stavmixern snurrar han ihop någon härlig, kall sås
Jag surar vid datorn, dock inte lika ihärdigt, det är uppenbart att det inte bara är vägen till mannens hjärta som går via magen.

Jag kapitulerar.
Omedelbart.

For me to know and for you to find out.

Jag är sjukt sur på Mannen idag.

The Ark.

Här sitter jag och tycker att lördagar kan vara riktigt fina emellanåt.
Trots en sen sjukanmälan från en förkyld kille, det förstår man ju för övrigt hur RIKTIGT illa det är ställt med honom, och trots ett omkullblåst dass vid sjön.
I kväll ska jag få äta middag på en annan restaurang än min egen.
Gå på konsert som fina Martin Axén har bjudit in till.
Ta en och annan drink och någon mentholcigarett, mest för att jag tycker det ser jävligt halt ut med helvita cigaretter, och avsluta med en lång och snurrig taxifärd hem till vischan.
Kanske hångla lite med den sönderarbetade Mannen.
Kanske vara enormt bakis i morgon när hovslagaren dyker upp 11.00 sharp.
Hoppas.
Barnsligt för att vara medelålders.
Men PK är inte mitt mellannamn.