Affirmationer

Idag är det en sån där dag då det gäller att hålla fast vid det fantastiska med att bo på landet...
Att minnas de där gnistrande kalla dagarna när vi eldar brasa, äter god middag och dricker dyrt, gott rött. Eller de dagarna när det börjar droppa från träden och man kan höra fågelkvitter igen.
Eller de där dagarna när det är riktigt, riktigt varmt och vi hänger på bryggan, när alla är lite loja av värmen och man kanske är ledig en hel dag.

Den här dagen har inte varit den bästa såhär långt.
Tog en morgonpromenad med hundarna, planen var att den skulle bli lång men efter en dryg kilometer mötte vi två stora, arga och herrelösa hundar och fick vända tillbaka hemåt.
Vägen in till firman var glashal och det var väldigt, väldigt dimmigt.
Väl på plats på jobbet ringde bästa väninnan för att berätta att hästarna rymt ur hagen.
Vägen hem, i högre fart denna gång, var fortfarande lika glashal och det var fortfarande väldigt, väldigt dimmigt.
Upptäckte att det inte finns något vatten.
Hästarnas badkar behöver fyllas på, jag behöver spola på toan, och från stekpannan med rester av äggröra luktar det inte lika gott längre.
Nu går jag här och hoppas att brunnen går till sig, att hästarna sköter sig, att jag luktar (hyggligt) gott, och att kvällens planerade pubquiz blir så trevlig som det bara går.
Fast... helst vill jag dra täcket över huvudet och vakna i mars igen.
Och under tiden drömma om hur fantastiskt det är att bo på landet.

Hjälp!

Behöver hjälp att bli pigg, stark och frisk. Förslag på hälsohem, dieter, terapeuter och aktiviteter mottages tacksamt. Annars blir det här en tung vinter.

Jules Salvain visste också.

Hur mycket jag än fullkomligt älskar hösten så drabbades jag i morse av en känsla/insikt jag kommer att kämpa för att behålla under höst och vinter :
Det blir vår igen!
2012 blir det vår igen, och det är helt säkert och alldeles, alldeles underbart att veta!